|
Lars Schaff - texter Till menyn |
||
|
"Tjugohundra" som
humanistisk ingenjörskonst |
||
|
Sverige tycks vara tämligen ensamt om det försök till språkstyrning som hos oss går ut på att få människor att säga "tjugohundra" i stället för "tvåtusen" när det kommer till årtal. Att det inte lyckats så bra skulle kunna bero på att humanisterna bakom projektet underskattat betydelsen av kvantiteter och överskattat föreställningen om språket som en social konstruktion. Med vår känsla för kvantiteter i det här sammanhanget menas att vi har en inneboende motvilja mot långa ord, särskilt sådana vi använder mera frekvent. Det kan vi se inte minst i yrkeslivet där facktermer som används dagligen gärna förkortas. Årtal använder vi också relativt ofta och har därför alltid valt den kortaste användbara formen. Det är rimligen skälet till att vi under alla tider har sagt, å ena sidan "tusensextiosex", men å andra sidan "elvahundrasextiosex". När ”tjugohundra” skulle införas som norm ansågs det lösa vissa problem. Man sade att det då skulle bli möjligt att skilja mellan benämningarna på det sekel respektive det millennium som börjar med år 2000. Tjugohundratalet skulle beteckna seklet och tvåtusentalet millenniet. Det underliga är att vi i tusen år inte uppfattat detta som ett problem, eftersom vi om 1000-talet sagt ”tusentalet” utan att fundera på saken. Om vi menat seklet eller millenniet har framgått av sammanhanget, och det är inte märkligare än med andra homonymer. |
”Tjugohundra” är en stavelse längre än ”tvåtusen”. Därför gör den naturliga språkinstinkten att 8 av 10 svenskar säger "tvåtusen", trots att teve med sin genomslagskraft försöker ändra på det. Projektet att styra språket uppifrån är alltså ett anmärkningsvärt misslyckande. Det hela har väl främst skapat förvirring. En del, som försöker leva upp till påbudet, väljer att svälja en stavelse ("tjug'undra"). Andra har börjat använda anglifieringen "tjugo-nollsex", som tidigare hållits utanför svenskan, troligen för att det kolliderar med våra klockslag. Utvecklingen mot att säga enbart ”nollsex”, lika lätt som vi säger ”sextioåtta”, kommer antagligen att påskyndas av den nuvarande förbistringen. Undringen om humanisterna bakom idén inte läst sin Chomsky är nog alltför oförskämd. Troligare är att de styrs av den sociologism som dominerar inom humaniora, och gärna vill tona ner föreställningarna om att språket skulle ha en starkare förankring i vår mänskliga natur än vi i allmänhet vill tro. Tillvänjningen till den anbefallda språknormen fungerar alltså dåligt. I stället blir det mer och mer skruvat att höra reportrar och politiker uttrycka årtal. Och förr eller senare kommer de berörda språkvårdarna att få modifiera sina normer. Våra humaningenjörer får kanske vänta till år 2100 på sin triumf. Då kan den komma av sig själv. 2006-03-17 |
|
|
|
||
|
|
|
|